Lilla Vanja
Det känns så tomt efter vår lilla Vanja. Varje gång jag gör en sallad eller skalar morötter så vänder jag mig om för att sticka åt Vanja lite grann. Men buren är tom, ingen som visslar när jag öppnar kylskåpet. Det lär nog bli ett par marsvin till hösten, även om ingen kan ersätta Vanja så behöver nog vår familj ett litet marsvin. Fast nu lär man inte få ha bara ett, men jag tror inte Vanja var ledsen över att vara ensam. Vi är ju ganska många timmar i köket varje dag.
Trackback
