Ensamma igen

Nu har mamma åkt hem så vi är alldeles ensamma igen. Allt går så lätt när  hon är hos oss, hon fixar och grejar och plockar  undan allteftersom. Det syntes med en gång när jag kom hem från jobbet att hon hade åkt. Men jag får väl försöka vara lika duktig, problemet är ju att jag har den dåliga vanan att tillbringa större delen av dagen på jobbet istället för att plocka undan efter min rara lilla familj (och mig själv).

Nu har alla mina frön (som jag sått) börjat gro. Till och med Clematisen och Fackelrankan.
Mina nyplanterade Julrosor stortrivs och har fått nya blad och blommar jättefint.

Felix födelsedag avlöpte till belåtenenhet.  Han var nöjd med sina presenter, så det känns bra. Nu ska vi ha bowlingkalas på lördag så att han får ett födelsedagskalas i år, förra året blev det inget. Det blev ingen riktig ork mellan 50-årskalaset och studentexamen, men han har nog förlåtit oss nu.

Det är lite jobbigt att ha vuxna barn, man ska respektera dem som de vuxna människor som de är med den intigritet de har rätt att ha. Samtidigt är de ju våra små barn som vi skött  och försökt att fostra så länge nu. Stackars Maria är ju vårt lärbarn som får ta alla smällar. Man menar väl, men det märks kanske inte alltid...
Trackback
RSS 2.0