lever fortfarande

gör vi faktiskt. Men just nu känns det inte som om det händer någonting alls. Vi hade snö några dagar härom veckan. Felix och jag hann göra en snögubbe, som det bara är små rester av. Kanske kommer det en bild på vår skapelse (när Peter har laddat in bilderna på vår server och jag kommer åt den).
Sedan har det mest slaskat och regnat. I söndags var jag däckad av någon magåkomma, så helgen blev väldigt kort.
På jobbet har jag fått en revisor från England på halsen som ska granska det datasystem som jag ansvarar för. Vi har den otrevliga vanan att den som kan något också får utföra arbetet, det uppskattas inte av det företag som äger oss. Det lär väl bli en och annan deviation.
Barnen kämpar på, Albin är som vanligt förkyld, Maria ska läsa en massa böcker (Ann påGrönkulla, Bridget Jones dagbok och en massa mer) Jag tror att jag byter med henne.
Jag väntar ivrigt på att arkitekten ska återkomma.
Tråkigt det här med Lejonbacken. risken är att de tvångsansluter oss till vatten och avlopp ( slangar från Nora ?)  och det lär väl inte bli gratis.

Men mina snödroppar kämpar på och de första krokusarna har också tittat upp och rådjuren har inte hittat dem ännu.
Mitt nyårslöfte för mars är att jag ska städa matkällaren. Det känns oöverstigligt. Nåja sikta på månen...
Trackback
RSS 2.0