Maj...
har varit en hektisk månad.
Förutom att Felix har varit på en massa barnkalas så har väl ingen missat min 50-årsdag, Albins studentexamen och allas vår älskade faster Katjas begravning.
Som tur är har min arbetsgivare bestämt sig för att ge oss några arbetsfria dagar med full lön för att spara pengar, jag vet inte hur de får ihop det, men för min del är det OK.
Mitt 50-årsfirande var helt fantastiskt. Min stora familj var här och de som inte kom hade ändå bidragit till en helt underbar present. Tänk att få åka till England med syfte att besöka olika (slotts-)trädgårdar. Vilken tur att jag inte önskade mig något speciellt i present. Jag hade aldrig kommit på något så underbart. Jag fick också en massa fina växter, som jag nu (äntligen) börjat ta hand om. Och presentkort på plantagen så att jag kan köpa ännu mera. Och en hel del annat jättefint.
På Kristi Himmelsfärdshelgen åkte Felix och jag till Lejonbacken för att plantera sparris.
Mamma var förståss där och skämde bort oss. Var får hon all energi ifrån ? Först kommer hon till oss i Göteborg och fixar mitt kalas, bakar, städar och stöttar oss i allt. Sedan skyndar hon sig till Lejonbacken så att hon kan ta hand om oss där.Sedan är det dags att åka tillbaka till Göteborg för att hjälpa mig med Albins studentexamen.
Sparrisen blev planterad och jag rensade också rosrabatterna.
Mamma klippte gräsmattorna.
Bertil med familj kom också. Annika och Janne utan barn. Annika rensade kryddrabatten så nu har vi det så fint.
Alla barnen badade (länge) och verkade njuta av det.
Vi vuxna höll oss på land, men det var kanske onödigt fegt.
I torsdags tog Albin studenten. Nu är han stor (vuxen?) på riktigt. Om två månader så rycker han in i Skövde, så fram till dess är han ledig. Nu gäller det bara att fixa körkortet också. Han kör vekligen bra nu, så det borde vara fixat snart. det gäller bara att vara lite ödmjuk i trafiken, så löser det sig.
I fredags åkte Mamma och jag till Stockholm för att var med på Katjas begravning. Det var så fint. När Eva berättade om Katjas liv så satt vi nästan och fnissade. Men det känns så tomt att Katja inte finns här hos oss längre, hon kommer alltid att finnas hos oss i våra hjärtan. Det var också fint att lyssna på minnesorden som hölls efteråt, och att träffa vår älskade släkt. Vi borde ses oftare, inte bara på begravningar. Helena är ju som min storasyster, jag vill så gärna att vi tar oss tid för varandra.
Sedan följde Mamma och jag med hem till Bertil och Sofie. Busiga killar och massvis med supersöta marsvin. Jag lyckades med konstycket att åka därifrån utan att ta med mig något litet marsvin, trots Sofies tappra försök. Jag har tydligen blivit rätt härdad med åren.
Igår lördag så gick vi en promenad i Åkersberga till trädgårsförenings växthus och odlingar, där det var basar med växtförsäljning. Inte en planta följde med mig hem. Jag är så duktig. Sedan var det dags att åka hem.
Mamma och jag lyckades först hitta T-banestationen i Mörby Centrum (fick fråga om vägen). Från T-centralen lyckade vi hitta Malmskillnadsgatan (fick fråga om vägen) där SidenSelma ligger. Där köpte vi resebadlakan i siden och viscose och frågade om vägen för att hitta till stationen. När vi kom till T-centralen fick en snäll väktare tala om hur vi skulle ta oss till centralen. Mamma rusade på som en skenande ponyhäst och jag försökte ge sken om att jag hade sítuationen under kontroll. Mitt lokalsinne har jag dock ärvt av min mor, så vi hade absolut noll koll på åt vilket håll vi skulle gå.
Men 20 minuter innan tåget gick satt vi på våra platser. Precis lagom spännade för två tanter från landet.
Förutom att Felix har varit på en massa barnkalas så har väl ingen missat min 50-årsdag, Albins studentexamen och allas vår älskade faster Katjas begravning.
Som tur är har min arbetsgivare bestämt sig för att ge oss några arbetsfria dagar med full lön för att spara pengar, jag vet inte hur de får ihop det, men för min del är det OK.
Mitt 50-årsfirande var helt fantastiskt. Min stora familj var här och de som inte kom hade ändå bidragit till en helt underbar present. Tänk att få åka till England med syfte att besöka olika (slotts-)trädgårdar. Vilken tur att jag inte önskade mig något speciellt i present. Jag hade aldrig kommit på något så underbart. Jag fick också en massa fina växter, som jag nu (äntligen) börjat ta hand om. Och presentkort på plantagen så att jag kan köpa ännu mera. Och en hel del annat jättefint.
På Kristi Himmelsfärdshelgen åkte Felix och jag till Lejonbacken för att plantera sparris.
Mamma var förståss där och skämde bort oss. Var får hon all energi ifrån ? Först kommer hon till oss i Göteborg och fixar mitt kalas, bakar, städar och stöttar oss i allt. Sedan skyndar hon sig till Lejonbacken så att hon kan ta hand om oss där.Sedan är det dags att åka tillbaka till Göteborg för att hjälpa mig med Albins studentexamen.
Sparrisen blev planterad och jag rensade också rosrabatterna.
Mamma klippte gräsmattorna.
Bertil med familj kom också. Annika och Janne utan barn. Annika rensade kryddrabatten så nu har vi det så fint.
Alla barnen badade (länge) och verkade njuta av det.
Vi vuxna höll oss på land, men det var kanske onödigt fegt.
I torsdags tog Albin studenten. Nu är han stor (vuxen?) på riktigt. Om två månader så rycker han in i Skövde, så fram till dess är han ledig. Nu gäller det bara att fixa körkortet också. Han kör vekligen bra nu, så det borde vara fixat snart. det gäller bara att vara lite ödmjuk i trafiken, så löser det sig.
I fredags åkte Mamma och jag till Stockholm för att var med på Katjas begravning. Det var så fint. När Eva berättade om Katjas liv så satt vi nästan och fnissade. Men det känns så tomt att Katja inte finns här hos oss längre, hon kommer alltid att finnas hos oss i våra hjärtan. Det var också fint att lyssna på minnesorden som hölls efteråt, och att träffa vår älskade släkt. Vi borde ses oftare, inte bara på begravningar. Helena är ju som min storasyster, jag vill så gärna att vi tar oss tid för varandra.
Sedan följde Mamma och jag med hem till Bertil och Sofie. Busiga killar och massvis med supersöta marsvin. Jag lyckades med konstycket att åka därifrån utan att ta med mig något litet marsvin, trots Sofies tappra försök. Jag har tydligen blivit rätt härdad med åren.
Igår lördag så gick vi en promenad i Åkersberga till trädgårsförenings växthus och odlingar, där det var basar med växtförsäljning. Inte en planta följde med mig hem. Jag är så duktig. Sedan var det dags att åka hem.
Mamma och jag lyckades först hitta T-banestationen i Mörby Centrum (fick fråga om vägen). Från T-centralen lyckade vi hitta Malmskillnadsgatan (fick fråga om vägen) där SidenSelma ligger. Där köpte vi resebadlakan i siden och viscose och frågade om vägen för att hitta till stationen. När vi kom till T-centralen fick en snäll väktare tala om hur vi skulle ta oss till centralen. Mamma rusade på som en skenande ponyhäst och jag försökte ge sken om att jag hade sítuationen under kontroll. Mitt lokalsinne har jag dock ärvt av min mor, så vi hade absolut noll koll på åt vilket håll vi skulle gå.
Men 20 minuter innan tåget gick satt vi på våra platser. Precis lagom spännade för två tanter från landet.
Trackback
