Och så kom de då äntligen.

 
 
Mina Rosemary Sissinghurst. De har åkt hem till mig (nästan) tillbaka till Holland och tillbaka hem till mig igen. Nu gäller det bara att jag hinner hem inna de dör, så att jag får se dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0